Även om det inte finns några skriftliga källor har förmodligen musiken alltid varit en del av människors liv. Det verkar som att vi har musiken i vårt DNA, vilket är tydligt när små barn som knappt kan stå börjar dansa när de hör musik. Musiken är ofta med oss vid högtider när vi exempelvis döps, gifter oss eller begravs. Om vi till exempel inte hade de vackra julsångerna skulle julen förlora en stor del av sin stämningsfullhet. Som tur är utvecklas musiken hela tiden även om exempelvis Mozarts verk är tidlösa.
Musiken i antiken
Förmodligen skulle vi inte uppskatta antikens musik idag eftersom den var ganska monoton. Det har hittats tavlor med noter i kilskrift som är daterade till 2 000 före Kristus samt mer utvecklade notskrifter från cirka 1 250 före Kristus. Kilskriften beskriver noterna på en lyra, men experterna är oense om hur de ska tolkas. Klart är dock att musiken skrevs i diatonisk skala. Vid utgrävningar i Ur i nuvarande Irak har det även hittats fyra harpor som är daterade till 2 750 före Kristus.
Musiken på medeltiden
På medeltiden var det kyrkan som förde musikens utveckling framåt. Det finns noter med gregoriansk sång bevarade från 800-talet efter Kristus, men det finns bevis för att det förekom liturgisk sång inom den kristna kyrkan århundraden tidigare. Musiken var i modala skalor, vilka inte används något nämnvärt idag förutom inom jazzmusiken. Föregångarna till dagens noter kallas för neumer och utvecklades tills det på 1000-talet hade likheter med dagens noter. Möjligheten att kunna skriva mer exakta noter gjorde att musiken snabbt utvecklades och framåt slutet av 1100-talet Framåt 1200-talet var det inte längre bara kyrkomusik som skrevs utan även världslig musik.
Renässansen
Renässansen inom musiken kan sägas ha varit mellan slutet av 1400-talet och fram till början av 1600-talet Under den här perioden skapades det mycket musik med fyra eller fem stämmor till skillnad från den medeltida musiken som bara hade en eller två. Annat som utmärker renässansens musik är polyfoni och modala skalor, som i slutet av renässansen utvecklades mot dagens mer använda skalor i dur och moll. Det har heller aldrig varit lika populärt med a cappella som då.